Att öppna ögonen och se det du inte ser..
På blogg.se hittade jag ett inlägg om hurvida självmord är själviskt.
Läs: http://patriciaar.blogg.se/2009/november/sjalvmordmanader.html
Det upprörde mig lite. Samtidigt som jag förstod att tjejen menade väl så kändes det lite som att hon inte visste riktigt vad hon pratade om. Visst är det en självisk handling, men man är ingen dum o självisk människa egentligen för det (nej hon påstod inte riktigt att man är det, ville bara påpeka faktumet).
Man mår för dåligt för att klara av att känna samvete mot andra, man tänker inte på att någon bryr sig om en, man har sjunkit så lågt man bara kan och det faktum att någon älskar dig och bryr sig om dig existerar inte. Det är inte så att man inte bryr sig om sina nära och kära, utan man har kommit till en punkt där man inte tror att man är värd något, man kan inte känna att någon älskar en, man har gått så långt in i negativitet att man blir blind för det vackra som faktiskt finns runt om.
Förhoppningsvis kan man ta sig ur det negativa och inse att man är älskad och kunna älska tillbaka.
Att ta sitt liv är i längden en riktigt dålig lösning. För om tio år har de flesta av ens bekymmer säkert släppt och man har ett bra liv, men det tänker man inte på för stunden tyvärr. Om man har tur och överlever så kommer ett sjukt dåligt samvete följa en länge...
Jag är iallafall glad att jag är vid liv även om livet suger ibland. Då tröstar jag mig med att om tio år kommer det som gör mig ledsen för stunden inte betyda ett piss.
Och så tröstar jag mig såklart också med det faktum att papper, penna och målarfärg existerar! Inget har räddat mig genom så många taskiga perioder som konsten har!
let the rain fall down, then wipe your tears away
and look forward to a brighter day
Läs: http://patriciaar.blogg.se/2009/november/sjalvmordmanader.html
Det upprörde mig lite. Samtidigt som jag förstod att tjejen menade väl så kändes det lite som att hon inte visste riktigt vad hon pratade om. Visst är det en självisk handling, men man är ingen dum o självisk människa egentligen för det (nej hon påstod inte riktigt att man är det, ville bara påpeka faktumet).
Man mår för dåligt för att klara av att känna samvete mot andra, man tänker inte på att någon bryr sig om en, man har sjunkit så lågt man bara kan och det faktum att någon älskar dig och bryr sig om dig existerar inte. Det är inte så att man inte bryr sig om sina nära och kära, utan man har kommit till en punkt där man inte tror att man är värd något, man kan inte känna att någon älskar en, man har gått så långt in i negativitet att man blir blind för det vackra som faktiskt finns runt om.
Förhoppningsvis kan man ta sig ur det negativa och inse att man är älskad och kunna älska tillbaka.
Att ta sitt liv är i längden en riktigt dålig lösning. För om tio år har de flesta av ens bekymmer säkert släppt och man har ett bra liv, men det tänker man inte på för stunden tyvärr. Om man har tur och överlever så kommer ett sjukt dåligt samvete följa en länge...
Jag är iallafall glad att jag är vid liv även om livet suger ibland. Då tröstar jag mig med att om tio år kommer det som gör mig ledsen för stunden inte betyda ett piss.
Och så tröstar jag mig såklart också med det faktum att papper, penna och målarfärg existerar! Inget har räddat mig genom så många taskiga perioder som konsten har!
let the rain fall down, then wipe your tears away
and look forward to a brighter day
Kommentarer
Trackback
